Det hÀr sido-questet gick till som följande;
Som planen sĂ„g ut frĂ„n början hade jag lite mer begrĂ€nsat med tid i landet. Jag tĂ€nkte dĂ„ att jag skulle flyga direkt till Johannesburg och fĂ„ den hĂ€r grejen ”överstökat” redan frĂ„n början, för att sen bara kunna göra kust-grejen resten av resan. Men jag mĂ„ste erkĂ€nna att jag var lite nervös över det, dĂ„ jag bara varit dĂ€r en gĂ„ng tidigare, hittar ingenstans, och Ă€ven lĂ€t mig sjĂ€lv bli lite shook av det faktumet att den staden med omnejd kanske inte nödvĂ€ndigtvis Ă€r den tryggaste platsen i vĂ€rlden. Jag brukar inte kĂ€nna sĂ„, men skulle nĂ„got mot förmodan hĂ€nda; speciellt med hyrbilen, alla mina prylar och direkt i början av resan hade det varit MF katastrofalt. Sedan nĂ€r jag sĂ„g att det inte fanns nĂ„gra andra alternativ Ă€n att landa dĂ€r framĂ„t 21 pĂ„ kvĂ€llen, bestĂ€mde jag mig för att strunta i det, eller Ă„tminstone göra om planen litegrann. MagkĂ€nslan och intuition Ă€r trots alls kungen i detta slott.
Jag insÄg senare nÀr jag faktiskt landade, och nÀr jag kÀnde mig lite mer varm i klÀderna att mina rÀdslor hade varit ogrundade. Det Àr ju sÄklart inga konstigheter. Det finns Maps pÄ luren, och man behöver ju faktiskt inte köra igenom den slummigaste slummen mitt i natten med rutorna nere, om man inte kÀnner sig riktigt kaxig. SjÀlv lÄg jag vÀl pÄ en ljummen 28 % dÀr och dÄ.
Men det Àr ju precis samma som i Cape Town, eller vart man Àn befinner sig i vÀrlden. Kanske att man till exempel inte nödvÀndigtvis stannar för varje rödljus (robot) sent pÄ kvÀllen och natten hÀr uppe. Olika seder i olika lÀnder sÄklart, men hÀr kommer det ÀndÄ nÄnstans ner till bara allmÀn sjÀlvbevarelsedrift om timmen Àr sen, uppsikten god och korsningen helt tom. Kan lÄta knasigt, men hellre det Àn att i vÀrsta fall finna sig i en riktigt otrevlig situation.
En sak som jag snabbt bestÀmde mig för pÄ den hÀr resan att, om nÄgon nÀmner en plats till mig som jag inte varit pÄ, sÄ mÄste jag fara dit och kolla in den. Lite som en hint frÄn universum ungefÀr. Tror att bra, roliga och spÀnnande saker kan hÀnda om man bara Àr öppen för förslag och lite observant pÄ dessa hintar och sin omgivning. GÄr med flödet osv.
Tror det enda stÀllet som jag inte for till, trots att jag fick det tipsat var St Lucia; en liten stad lÄngt upp lÀngst efter östra kusten. Men det var typ 30 mil dit frÄn vart jag var, och tiden begrÀnsad, sÄ fick skippa det. Kanske fÄr kryssa av den nÀsta gÄng dÄ! Förhoppningsvis pÄ tvÄ hjul den gÄngen. Hade ju varit det allra göttesta, och mÄngen blev pÄminnelserna om det pÄ den hÀr resan. Men om det Àr menat sÄ kommer det att ske. Jag kÀnner mig sÄ jÀkla redo och peppad pÄ den typen av Àventyr i vilket fall.
Sagt och gjort blev Marloth Park, vÀldigt nÀra grÀnsen till Mozambique första stoppet. Lite halvseg körning första kvÀllen, och irritationen över den dÀr Kwid rackaren gjorde sig snabbt till kÀnna. MÄnga som ville Äka med lÀngst efter vÀgarna med tummen i vÀdret, men fÄ blev valda. Dagarna dÀrefter alltsÄ. Men nice att komma fram i vilket fall, och det Àr ÀndÄ en ganska hÀftig plats. Ett stÀngsel bort frÄn Kruger-parken, med massa diverse vilda djur som bara hÀnger och springer runt pÄ vÀgarna och i buskarna runt den hÀr byn.
Kan jag vÀl ish rekommendera beroende pÄ vad man Àr ute efter, förutom att jag sjÀlv blev rastlös ganska snabbt. Finns inte sÄ mycket att göra dÀr egentligen. TvÄ barer och en minigolfbana typ. Vill dessutom vara I naturen, och inte bara köra igenom den, eller sitta pÄ café:n med fin utsikt. Och finns det massa barnfamiljer och seniorer i nÀrheten Àr jag förmodligen inte pÄ riiiktigt rÀtt plats i mitt uttalade syfte för den hÀr typen av resor ÀndÄ, Àr vÀl en vÀldigt bred generalisering. SÄklart inget illa menat till barnfamiljer och seniorer.
Det var min sammanfattande tanke av just detta stÀlle i alla fall. Men det var coolt ÀndÄ, och jag Àr glad att jag for dit.
Anyways, hÀr kommer fler bilder, ocksÄ i kronologisk ordning;
Alla krokodiler som jag sett i fĂ„ngenskap Ă€r eller Ă„tminstone har verkat vara vĂ€ldigt lata, chilla, sömniga eller bara avslappnade. Kanske mĂ€tta, eller inte har nĂ„gon annanstans de behöver vara. Kanske bara diggar solen. FĂ„ngenskap förĂ€ndrar sĂ€kerligen djur pĂ„ mĂ„nga olika sĂ€tt. Men samtliga av krokodilerna som jag sĂ„g dĂ€r bara kastade sig i vattnet som om deras liv stod pĂ„ spel samma sekund som de hörde att nĂ„got nĂ€rmade sig. Ăven de som befann sig pĂ„ mindre öar 20-30 meter bort i den hĂ€r lĂ€mpligt döpta Krokodilfloden satte av i full karreta. Ăven storkar och andra stora fĂ„glar pĂ„ de hĂ€r öarna blev vĂ€ldigt nervösa och flög ivĂ€g nĂ€r de sĂ„g nĂ„got komma gĂ„endes. Trots att det nog inte finns en sĂ€krare plats för en fĂ„gel Ă€n uppe i ett trĂ€d som stĂ„r pĂ„ en ö, omringad av en flod full av krokodiler.
Det tyckte jag var lite intressant i alla fall; hela den hĂ€r grejen om deras beteende och snabbhet i det vilda, jĂ€mfört med hur de Ă€r i fĂ„ngenskap. Och Ă„ter igen — ingen resa Ă€r vĂ€l helt utan Ă„tminstone nĂ„gra instanser av i efterhand tvivelaktiga val, som i stunden kĂ€nns fullt spelbart och rock ‘n roll.
Jag hade Ă€ven velat se mer av den norra delen av parken, dĂ€r det kanske inte heller Ă€r riktigt lika mycket folk. Crook’s Corner lĂ€ngst upp i parken pĂ„ landsgrĂ€nserna mellan SA, Mozambique och Zimbabwe var en plats som jag fick tipsat skulle vara rĂ€tt intressant, dit tjuvjĂ€gare historiskt sett farit för att undvika polis och parkvĂ€ktare för sina illdĂ„d. SĂ„ det Ă€r vĂ€l pĂ„ listan det med antar jag, tills nĂ€sta gĂ„ng!
Men som bÄde en och tre personer sagt som jag pratat med, det hÀr om att bli biten av Afrika-flugan. Det Àr sÄ jÀkla stort och mÀktigt att man bara vill komma tillbaka gÄng pÄ gÄng och se fler platser, och göra Ànnu fler grejer. Bara den hÀr parken Àr frÄn ena hörnet till det andra 36 mil lÄng, och över 6 mil bred. Mycket buske med andra ord, och en av de djurrikaste platserna i vÀrlden.
Och blev jag inte biten sist (vilket jag sÄklart blev) sÄ blev jag det definitivt nu i alla fall. Jag kÀnner mig Àven mer hemma Ätminstone i Western Cape Àn jag gjort nÀstan nÄgon annanstans i vÀrlden som jag varit pÄ. Det Àr coolt, och det kÀnns vÀldigt, vÀldigt bra ocksÄ att ha hittat en sÄn plats. Att ha vÀnner och bekanta dÀr, och veta att man alltid kan komma tillbaka nÀr som helst, och nÀstan garanterat ha en riktigt god tid vad jag Àn vÀljer att hitta pÄ. Det Àr fint.
”Zebra stripes come in different patterns, unique to each individual. Several theories have been proposed for the function of these patterns, with most evidence supporting them as a deterrent for biting flies.”
Men jag kunde verkligen inte hjÀlpa att kÀnna det Ätskilliga gÄnger under den hÀr resan att, fan vad skevt ÀndÄ att platser som dessa ligger pÄ vad som anses vara privat mark. Man mÄste alltsÄ betala en privatperson som stÄr dÀr med sin kortterminal, för att överhuvudtaget fÄ vara hÀr. I det hÀr fallet en vÀldigt symbolisk summa pÄ 20 rand förvisso⊠men ÀndÄ. Har man glömt plÄnkan hemma Àr det bara att vÀnda om, eller alternativt göra sig ovÀn med nÄgon. Varför Àr det till salu liksom, och vem har tagit sig rÀtten att sÀlja det till att börja med? Bara för att man slÄr upp ett hus i nÀrheten, tillhör dÄ plötsligt allt mellan himmel och jord den singulÀra individen och ens avkomma i all överskÄdlig framtid, eller vad Àr tanken? Tycker det kÀnns extremt orimligt hela grejen.
Jag vet, det Ă€r ett vĂ€ldigt hippie sĂ€tt att se och tĂ€nka pĂ„ saker. Men jag tycker inte att naturen i sig ska vara till salu; Ă„tminstone inte natur som denna. Det klart att man ska kunna Ă€ga en gĂ„rd och kanske lite skog runtom, det sĂ€ger jag ingenting om. Det kommer sĂ€kert jag ocksĂ„ att vilja göra en vacker dag i framtiden. Men det Ă€r ju en jĂ€kla skillnad pĂ„ att Ă€ga en bil eller en gungstol till exempel, mot för att âĂ€gaâ en fors. Jag blev vĂ€ldigt trött i alla fall pĂ„ att hela tiden mĂ„sta lirka upp bankkortet vart man Ă€n far hĂ€r, eller vad man Ă€n vill göra. Man fĂ„r tycka och tĂ€nka som man vill sĂ„klart, som sĂ€kerligen mĂ„nga gör fast precis tvĂ€rt om. Men jag tycker det Ă€r skevt i vilket fall, och ser ner pĂ„ det.
Farsan brukade sÀga att, allt Àr bara till lÄns, och man tar inte med sig nÄgonting nÀr man dör. Och jag kan inte annat Àn att hÄlla med nu nÀr jag hunnit bli lite Àldre. Vad Àger en person egentligen, förutom sin sjÀl, nÀr döden stÄr i farstun? Inte vattnet i bÀcken utanför i alla fall.
En annan plats som jag tyckte var sĂ„ groteskt dĂ„ligt planerad och utförd, pĂ„ tal om att mĂ„sta betala för att se och vara i naturen, var ett annat vattenfall som heter Mac Mac Falls. Precis som mĂ„nga andra en vĂ€ldigt naturskön plats, för det Ă€r vĂ€ldigt vackert hĂ€r. SĂ„ mycket kan man tryggt konstatera. Men efter att man parkerat bilen och gĂ„tt ner för en trapp, sĂ„ fanns dĂ€r bara en liten yta att stĂ„ pĂ„. Inga bĂ€nkar eller sittplatser, och hela den hĂ€r utkiksplatsen var omringat av kanske 2,5 meter höga metallstolpar med klĂ€tterskydd â sĂ„ det enda man kunde göra, och fick göra för sina 50 rand; det var att stĂ„ pĂ„ en hĂ€r plattformen kanske hundra meter bort frĂ„n det hĂ€r vattenfallet, och kolla pĂ„ det i gluggarna mellan dessa höga metallstolpar. Det gick inte heller att gĂ„ nĂ„gon annanstans, eller göra nĂ„got annat Ă€n att bara stĂ„ just dĂ€r, kĂ€nna sig inklĂ€md och blĂ„st, och sedan bara gĂ„ samma vĂ€g tillbaka till parkeringen och kontemplera sina livsval. Jag och en barnfamilj, nöjd pĂ„ minuten blankt.
Som grĂ€dden pĂ„ moset satt sĂ„klart Ă€ven en skylt dĂ€r som pĂ„pekade att âvar hĂ€r pĂ„ egen riskâ, och jag kunde inte annat Ă€n tanka att, vilken jĂ€kla risk? De har gjort det sĂ„ överdrivet sĂ€kert att besöket tappat sin mening helt och hĂ„llet. Det var som inte ens vĂ€rt bensinen som det tog för att parkera bilen. En spektakulĂ€rt missad möjlighet helt enkelt, byggd som om det vore bakgĂ„rden till ett dagis. Man kan nog lita pĂ„ att inte mĂ„nga far dĂ€rifrĂ„n och kĂ€nner att; wow, det dĂ€r mĂ„ste vi göra om! Om ens nĂ„gon nĂ„gonsin gjort det.
Jag tog ingen bild, för det var verkligen ingenting att se. Jag tog istÀllet den L:en, skÀmdes lite och körde vidare.
”It involves fairly strenous crawling, climbing and squeezing through rock tunnels and tight muddy spaces.” NĂ„gon som hade kĂ€nt sig manad?
Men trots de garanterat tusentals randen som de (vem?) fÄr in varje dag av alla besökare, sÄ ligger det ÀndÄ massa skrÀp överallt just bortanför dÀr folk gÄr som massa idioter bara lÀmnat kvar. Och min frÄga Àr; hur kan man ta betalt för att se en plats, men inte ha ork eller resurser att ens hÄlla den platsen ren. Vad Àr det man ens betalar för isÄfall? Korruption Àr inte en dÄlig gissning. Och det Àr som det perfekta brottet. Ta betalt för nÄgot som man inte Àger, och samtidigt frÄnsÀga sig typ allt ansvar för att faktiskt se efter det och hÄlla det rent. Sen Äter igen med dessa skyltar som sÀger gÄ inte lÀngre Àn hit, utan nÄgon som helst förklaring eller till synes anledning till varför. Pyttsan.
Jag tycker det Ă€r skamligt, och jag störde mig pĂ„ det mycket mer Ă€n vad jag egentligen hade velat. Det var Ă€ven mer sĂ„ i norra delen av landet Ă€n i Western Cape, som jag upplevde det i alla fall. Kanske var det bara de tusen olika vattenfallen och utkiksplatserna som gjorde att det kĂ€ndes sĂ„. Vet faktiskt inte. Men det kom en punkt dĂ„ jag bara vĂ€nde om dĂ„ jag sĂ„g att de tog 170 rand för de dĂ€r Bourkeâs Potholes till exempel, eller över 400 rand för utlĂ€ndska medborgare bara för att köra in i Table Mountain National Park. I helvete heller era girigbukar sade jag nog sĂ€kert högt för mig sjĂ€lv och vĂ€nde om, av ren principsak.
Det hÀr och förra inlÀgget hade med andra ord sÀkerligen varit Ànnu lÀngre, om det inte var för att jag Àr en snÄlis. à tminstone nÀr priser inte kÀnns befogade, eller ens rimliga. NÀr det börjar osa girighet och hittepÄ.
I vilket fall, och lĂ„ngt sĂ€tt att sĂ€ga — den hĂ€r resan var inte utan en viss Ă„tminstone stundtals kĂ€nsla av frustration, men det Ă€r vad det Ă€r. Jag Ă€r sĂ€kerligen inte ensam om att kĂ€nna dessa saker. Det var Ă€ndĂ„ ett fantastiskt sĂ€tt att avsluta ett redan vĂ€ldigt lyckat och framgĂ„ngsrikt Ă„r, och det Ă€r jag vĂ€ldigt tacksam för. Det Ă€r en hĂ€rlig kĂ€nsla att inte ha nĂ„got annat som man vill eller behöver göra pĂ„ en helt vanlig vardag i slutet av december Ă€n att bara glida runt och göra sĂ„nt hĂ€r. Kolla in grottor, vattenfall och spana efter bra hikes och naturomrĂ„den. Kanske se om man hittar nĂ„gon schysst bar eller bryggeri osv. Kanske nĂ„gon att ha ett bra snickelisnack med om man Ă€r i modet. Det Ă€r helt okej faktiskt.
Och det hĂ€r Ă„ret 2026 â vi hĂ„ller ruggigt bra momentum. Saker ser och kĂ€nns ljusa och spĂ€nnande, och jag Ă€r vĂ€ldigt peppad pĂ„ lite allt möjligt. Men det Ă€r ocksĂ„ en annan historia.
Jag kom fram och checkade in rĂ€tt sent pĂ„ kvĂ€llen, efter att lĂ€nge kört efter fel grusvĂ€g med nervöst stora pölar för min lilla skitbil cLimBeR. Men efter att ha hittat rĂ€tt grusvĂ€g, sĂ„ kör jag förbi ett skjul dĂ€r det grillades och spelas hög musik. Det Ă€r fest liksom. Jag frĂ„gar nĂ„gon som stĂ„r dĂ€r om det hĂ€r Ă€r rĂ€tt vĂ€g till hostelet, och det var det mycket riktigt. Jag kommer fram, slĂ€nger in alla mina grejer i det hĂ€r rummet som bilden Ă€r tagen i, hĂ€lsar pĂ„ hunden och tĂ€nker att en bĂ€rs hade varit nice sĂ„hĂ€r pĂ„ kvĂ€llskvisten. Det hĂ€r klassiska afrikanska beatet ekar dessutom bara hundra meter bort dĂ€r jag just körde förbi, sĂ„ jag tĂ€nker att dĂ€r kan man ju lĂ€tt knipa en rackare. Men nĂ€r jag berĂ€ttar det för kvinnan som jobbar pĂ„ hostelet sĂ„ sĂ€ger hon direkt att jag inte borde gĂ„ dit, för att det inte Ă€r sĂ€kert. Det var en tvĂ€rsĂ€ker avrĂ„dan. ”Your shouldn’t go there, it’s not safe.” Men jag tĂ€nker sĂ„klart att, jag kan hantera mig sjĂ€lv, och Ă€r inte rĂ€dd för mĂ€nniskor. Vad finns det dĂ€r att vara rĂ€dd för liksom, och sĂ€ger det till henne. Hon sĂ€ger dĂ„ igen att jag inte borde gĂ„ dit för att det inte Ă€r sĂ€kert, att de har festat hela dagen, och sĂ€kert Ă€r fulla. Men det Ă€r sĂ„ nĂ€ra Ă€ndĂ„ sĂ„ jag sĂ€ger att jo jag gĂ„r dit en snabbis och bara kniper en bĂ€rs to go, för vad Ă€r det vĂ€rsta som kan hĂ€nda? DĂ„ sĂ€ger hon bara, sĂ€g till nĂ€r du Ă€r tillbaka.
Jag gÄr upp dit, och gÄr in genom dörren till det hÀr skjulet som jag tÀnker Àr mer eller mindre en vanlig bar, sÄhÀr lite pÄ vischan. Det Àr kanske 15-20 personer dÀr inne, det spelar hög musik och folk sitter typ i en ring. Men innan jag ens har hunnit skanna av min omgivning och rummet, dvs pÄ tvÄ sekunder blankt stÄr det vad jag tror Àr tvÄ tjejer, och absolut dödsstirrar pÄ mig. Med vad som sÄg ut som riktigt och genuint hat i blicken. KÀnner direkt att, shit, hon hade rÀtt den dÀr kvinnan. Detta Àr absolut inte rÀtt plats för mig att vara pÄ just nu. Snubben bakom gallret i baren skriker Ät de hÀr tvÄ personerna pÄ nÄgot av sprÄken som talas hÀr, som jag inte förstÄr. Jag bestÀller hastigt tvÄ glasflaskor öl, blippar mitt kort och beger mig omedelbart dÀrifrÄn. StÀmningen dÀr inne var inte alls vad jag trodde, och vad musiken fick det att lÄta som. Men som jag gÄr dÀrifrÄn tillbaka i mörkret, sÄ kÀnde jag ÀndÄ att jag var jag tvungen att kolla mig över axeln, redo att krossa flaskorna för att ha nÄgot vasst pÄ mig om nÄgon eller nÄgra skulle komma efter, för det var den typen av vibbar som jag fick.
RÀtt nojigt för en stund dÀr. Men allt gick bra, och jag tog mig tillbaka utan vidare incidenter. Men jÀvligt sjuk grej ÀndÄ. Det var tydligen massa prostituerade dÀr sa kvinnan, och rasism sÄ tjock att den gick att skÀra med en smörkniv, för sÄdÀr ovÀlkommen har jag nog aldrig kÀnt mig nÄgonstans förr. Att det rent utav var farligt för mig att gÄ dit. Det Àr tack och lov inte en kÀnsla och upplevelse som jag sjÀlv i alla fall Àr van med, och inte heller förvÀntade mig, trots kvinnans tydliga avrÄdan. TÀnkte bara klart grabben ska ha en bÀrs i mitt lÀttsamma och kanske dÀr och dÄ lite naiva sinne.
Detta var Àven mitt i veckan, och musiken spelades högt och lÄngt inpÄ natten sÄ det hördes genom mina hörselproppar. Visan och det afrikanska beatet lÀt precis likadant natten dÀrpÄ, och gissningsvis Àven natten efter det, sÄ mÀnniskorna som var dÀr hade nog inte jÀttestora prospekter misstÀnker jag. Inte heller av den vÀlkomnande typen, vad det verkade som.
Sattee, det var lite intressant kan man vÀl kanske sÀga.
En ganska stor fĂ„gel med en orange âpĂ„seâ under hakan var tydligen ett riktigt psycho som hade haft ihjĂ€l tvĂ„ av sina partners. Det var trĂ„kigt och sorgligt att höra, och nu satt han som straff för sina brott ensam pĂ„ livstids fĂ€ngelse, i sin förvisso ganska stora bur. Han syns litegrann rakt fram pĂ„ bilden. Det fanns en anledning till varför han inte kunde bli utslĂ€ppt i det vilda som guiden berĂ€ttade om, minns dock inte exakt vad. Kanske var det det; att han Ă€r extremt vĂ„ldsbenĂ€gen… förmodligen just precis det nu nĂ€r jag tĂ€nker efter.
Men han diggade oss i alla fall, för han kom med grÀs i munnen till oss, vilket sÄklart var vÀldigt generöst och uppskattat. En charmig gentleman, trots sina mordiska tendenser. Eller sÄ kanske han egentligen bara var pÄ jakt efter fler offer, och försökte locka in oss till hans tortyrkammare, dÀr bara vassa klor och nÀbbar vÀntade. SvÄrt att sÀga, men nÄgra klappningar kom inte pÄ tals i alla fall
Jag pratade med en lite Àldre herre frÄn Storbritannien pÄ en bar eller lokalt bryggeri som spenderade sin pension med att hÀnga i Kruger, och fota massa djur dÀr och i sin trÀdgÄrd i Sabie. Det lÀt som en extremt vÀl spenderad pension i mina öron. Trevligt samtal, och fÄr se mÄnga fina bilder dÀrifrÄn som han lÀgger upp. Cheers m8.
Det Àr verkligen ett land av starka kontraster, och nÄgonstans pÄ den vÀgen sÄg jag den hÀr gravplatsen, som jag tyckte var en fin plats för sista vilan. Tog en prommis i omrÄdet runt det hÀr vattenfallet (ingen aning lÀngre vart det ligger eller heter), och var tvungen att stanna till och fota den hÀr kossan som bara helt obrytt lÄg och tog upp hela ena körfÀltet. Att jag kom och körde var inga problem, men det blev lite jobbigt nÀr nÄgon skummis nÀrmade sig till fots och skulle knÀppa en bild. Fattar det.
Vet inte hur det gick för dem, men hade absolut varit pÄ om jag hade vetat det tidigare Àn kvÀllen innan, kommit förberedd och mitt flyg tillbaka till Cape Town inte gick dagen efter. Helt klart trevliga bois i alla fall, sÄ hoppas det gick bra för dem och att det var riktigt nice. Kan sÀkert vara en otroligt grym hike, Àven om den lÀt ganska tuff; speciellt med packning och proviant i flera dagar. Men sÀkerligen belönande bÄde under tiden, och nÀr man vÀl ser stugorna efter en lÄng dags traskande.
Det Àr exakt sÄnt jag vill göra, men sÄnt som man absolut inte ska göra pÄ egen hand. För hÀnder det nÄgot olyckligt en dagsmarch eller tre mitt ute i skogen ingenstans, och ingen vet vart man Àr, dÄ kan det bli riktigt jobbigt. Speciellt nÀr det blir mörk osv. I Sverige visst, men inte i Afrikanska bushen.
Sista bilden som jag tog dÀr uppe, innan jag satt pÄ flyget ner till Cape Town igen, och mitt sido-quest kommit till sin Ànde. Det var coolt i alla fall. Mycket ensamtid dÄ det visade sig att det var regnsÀsong som jag inte ens visste om, och sÄklart inte hade kollat upp i förvÀg. Rutinerad som man Àr. Stötte dÀrför inte pÄ överdrivet mycket mÀnniskor under tiden, men det var trevligt ÀndÄ.
Kan sĂ€ga att Polokwane som Ă€r huvudstaden i Limpopo har det vansinnigaste numret av rödljus som jag sett pĂ„ sĂ„n relativt liten yta, och Ă€r dĂ€rför en sjukt frustrerande plats att köra pĂ„. Rondeller eller vanliga stoppskyltar Ă€r nĂ„got som de inte vill veta av, nÀÀÀru! Ăven… ingen rekommendation. Det finns finare platser hĂ€r pĂ„ jorden. Förvisso bara under en kvĂ€ll dĂ€r, men jag hittade pĂ„ vĂ€gen tillbaka till Joburg -en bar- som inte var tom, och dĂ€r det ocksĂ„ kĂ€ndes tryggt att parkera. En kvinna som jag pratade med verkade genuint förbluffad av vad jag gjorde dĂ€r. Det Ă€r vĂ€l inte den turist-hubben som vissa andra platser i landet Ă€r, och jag kan Ă€ndĂ„ köpa det. Litegrann vad gör man dĂ€r om inte för att hajka eller jaga ungefĂ€r, och det sista tycker jag inte att man ska göra Ă€ndĂ„.
Men följde med pÄ en vÀldigt Afrikaans fest senare den kvÀllen, i vad som kÀndes som en stor lada. Mycket dans, bÀrs och oklar dunka-musik, sÄ nÄgot roligt hÀnde dÀr i alla fall.
Och det var min resa. Kul att du lÀste! Eller bara kollade pÄ bilderna, hade jag nog ocksÄ gjort. Tycker i vilket fall att det Àr roligt bÄde att resa, fota och skriva, sÄ sÀkerligen mer som komma skall under Äret och i framtiden. Vart ska man dra hÀrnÀst?
Peace och pÄ Äterseende
Never once live twice 