Trodde aldrig det skulle ta sån här lång tid att sortera lite bilder, men så kan det vara ibland. Jag var i alla fall och hälsade på i Sydafrika från slutet av november till början av januari, efter drygt fem år sedan jag var där senast. Det kändes väldigt bra, dels för att jag såklart har saknat det, men även att få komma tillbaka dit och inte måsta dras med massa str8 up drakoniska Corona-restriktioner som blev mitt rätt otillfredställande avslut på tiden där nere sist. Det var fem ruggigt sega månader själv i min lilla granny flat i Sanddrift, i ett Cape Town som kändes helt öde, åtminstone där jag bodde. Det var mest bara två UFC fight nights i veckan, plus dagliga långa promenader (trots att man egentligen inte fick det) som tog mig igenom det. Det är som rätt flummigt att tänka tillbaka på nu, men det tror jag säkert att det är många känner.
I vilket fall, nya å härliga tider, och här kommer lite bilder från den resan i ganska så skaplig kronologisk ordning, mest bara för enkelhetens skull. En och en halv av de veckorna var jag uppe i Mpumalanga och Limpopo i norra delen av landet, men gör ett separat inlägg för det, för det blev så himla mycket bilder i ett och samma inlägg.
Fett skönt att äntligen ha det här gjort!! Då kör vi
De enda skillnaderna nu mot för då som jag lade märke till var att det inte längre är en stor SA-flagga målad över hela husfasaden i slutet av gatan, Dubliners har lagt ner (RIP), och det finns numer, om man så vill, både en och annan dispensär på denna gata. Mike Tyson har bland annat öppnat en typ 100 meter längre upp
Nu fattas bara en tusen kubiks sporthoj och lite vårdslös körning för att verkligen maxa upplevelsen!!
Äe gör inte det. Ägarna till dem får leva med sitt val av bil varje vag, vilket säkerligen är straff nog. Det var även extremt noga att jag inte fick ta den *en minut* tidigare än 20:00, trots att den garanterat redan stod där i de två timmarna jag fick vänta. Bu till Europcar på O.R. Tambo. Jag tror ingen framstod i sitt bästa ljus den dagen. Förutom jag då; graciös och tålmodig som alltid.
– Mongolerna med Genghis Khan i spetsen invaderar och så småningom störtar Jin dynastin
– Det femte korståget för att återta Jerusalem och det heliga landet från Ayyubiderna är i full sving (gick inte så bra)
– Birger Jarl som skulle komma att grunda Stockholm år 1252 föds, eller är vid den här tiden bara ett barn
– Bysantinska riket har fortfarande över 200 år kvar att existera
– Den första europeiska segelbåten skulle inte dyka upp vid dessa stränder förrän 270 år senare. Lokalt fanns vid den här tiden endast grupperingar av Sanfolk, och säkerligen sjukt mycket djur och växtliv av alla dess slag. Medeltiden vart som helst i subsahariska Afrika måste ha varit rätt intense
– Knappar, glasögon och handkanonen gör debut under samma århundrade. De första brillorna måste också sett ganska roliga ut för övrigt
Tycker sånt där är lite häftigt att tänka på. Och den här chefen till träd bara gör sin grej och fortsätter att växa. Lär nog dessutom säkert utleva oss alla
Några dyng-sjaskiga kvarter i Mumbai nattetid kändes lite obehagligt i somras, men det var nog lika mycket för att jag inte bara hade mig själv att se efter den gången.
Och det är ändå inte samma sak som den här typen av aktiviteter, tycker jag i alla fall. Eller i liften upp i Åre för ett par år sedan när jag inte hade åkt slalom på flera år, och dessutom är ganska mycket av en färsking. Då kände jag det också.
I vilket fall som helst, så hakade jag hakade på en snubbe som volontärade på hostelet som jag bodde på (tack för sällskapet JP om du läser detta) att göra en liten morgonhike. Sagt och gjort satte vi oss i bilen efter frukosten och körde ner till dit en gammal nedlagd tågräls går längst efter kustlinjen. Detta är fortfarande i Wilderness, en bit över 40 mil eller så österut från Cape Town. Jag hade helt missat att det skulle vara ett sånt extremt påtagligt element av fara på denna hike, och insåg inte det förrän vi faktiskt stod precis framför bron. Fick bara en ”hoppas du inte är höjdrädd”. Närå, det går bra.
Men på den här bron går man alltså på tjocka trästockar som rälsen ligger på med typ en skos bredd mellan dem. Och skulle man råka trampa fel en gång på kanske 100-150 eller så meter så är hjärtsnörp och säkert fett ont det bästa som skulle kunna hända. I värsta fall ramlar man flera meter ner till sanden, och risken för det är nog rätt stor då det inte fanns något att hålla i sig i eller ta emot sig om det skulle ske. Eller ja, man kanske hinner greppa tag i den där sönderrostade handrälsen, men den kändes långt borta, och inte vad jag skulle klassa som direkt pålitlig. Och skulle det ske är nog åtminstone benbrott rätt garanterat, plus ruggiga skrapsår om man skulle falla in i de stora stenpelare som bron står på. Med andra ord fruktansvärt drygt och smärtsamt, och kanske även rent livsfarligt om man skulle landa fel.
Så vi gick över den där bron, och jag skakade så sjuukt mycket hela vägen. Benen var som värsta slimet. Fick stanna flera gånger, sätta mig på huk och försöka känna lugnet. Det var faktiskt ruggigt intensivt där och då, men så skönt när vi väl tog oss över. Kändes som en bra jäkla bedrift, och jag är väldigt glad att vi gjorde det. Ska finnas en hippie-grotta någonstans där längst efter rälsen också, men det fick jag veta först efteråt. Men vi satte oss i solen en bit längre bort bara, dinglade med benen och hade det rätt jäkla gött ändå i morgonsolen. Det är ett fint minne från resan. Cheers bro, hoppas Burn blir asgrymt.
Men plikten kallade. Det var dags för Jonty’s Sexy Disco Party i Pringle Bay.
Så ser du mig med en Colt’s vanilla i min hand, nu tills för alltid, är vem som helst fri att sno den, hälla en slurk öl på den, eller kanske till och med lägga en välriktad roundhouse på den — inga frågor ställda. Typ enda tobaken som jag tycker är riktigt farlig. Men det lär nog inte hända
Glömmer dig aldrig 💚
Men gott om tid för reflektion och att bränna mig i alla fall, och en bärs från husets egna bryggeri satt som en schmäck efteråt.
Gillar inte alls det där. Inte för pengarna i sigs skull, utan bara för tänket och attityden bakom det. Det underliggande budskapet att, du har ingen rätt att vara i det här kanske enorma skogspartiet, naturreservatet eller nationalparken om du inte ger oss pengar, och kommer att möta rättsliga åtgärder om du blir ertappad. Man ser det överallt. Att bara befinna sig där, mitt i naturen, just myndig my own biz är ett brott mot någon påhittad paragraf utan rätt papper på fickan. Och det är inte alls otänkbart att inte alla de pengarna som kommer in går till det officiella och menade ändamålet ändå. Det är ändå Sydafrika som vi pratar om.
Lite ironiskt här också att man inte ens behövde ett permit för denna hike, trask, löparspår eller vad man nu ska kalla det, men ändå så hittar man såna här skyltar, mitt ute i ingenstans verkligen. No duckets for u, Middelmann.
Kan bara vara tacksam för allemansrätten; det är en otroligt och oändligt värdefull sak som vi har här i Sverige, som man inte heller ska ta för givet.
Global implementering hade varit toppen, fänx.
Så jag bokade en biljett till Johannesburg för att fortsätta mitt lallande och utforskande där uppe, som jag minns att jag tänkte på redan förra gången. Men nice med lite sällskap i alla fall. Tack för det Bridgy, och tack som fan också till Jonty och Yolandi för att jag fick låna huset där ute ett par dagar. Så jäkla snällt, kommer inte glömma det! Ni rockar
Nej nej, skulle jag aldrig göra
Enda missen som jag aldrig kommer att göra om är att inbilla mig själv att jag dessa dagar kan komma undan med att sova på barmarken i tältet utan någon madrass eller liknande. Tänka att några tishor och brallor duger som underlag, din snåle fan. Det stod mig dyrare än något gjort på länge när vi kom tillbaka till Cape Town, och alla apotek hade stängt. Försöka sova (och misslyckas totalt) hela natten med den ryggvärken i en knakande säng i en full sovsal var bara *chef’s kiss*
Jag är ganska nöjd så, och det blev en väldigt lyckad resa ändå. Inga olyckor, och inga stulna telefoner den här gången; bara några kvarglömda tishor till nästa gång i landet, och förstås min jacka. Det var rätt segt faktiskt, och att landa i Prag utan ens en hoodie var helt hutlöst, plus att jag var så in i norden sjuk från dag ett att jag kom fram dit. Kändes som non stop hosta i lätt en vecka, och kom hem någonstans norr om 6kg lättare. Men annars bara goda tider, och ett bra avslut på ett redan väldigt bra år. Hade egentligen för avsikt att försöka träffa upp med mina gamla band-polare också, men fick tyvärr inte ihop det den här gången. Sånt som händer osv. Men annars fick jag gjort i stort sett allt som jag tänkte att jag ville göra, plus skippa över en månad vinter, så det känns väldigt okej.
Se nästa inlägg för lite bilder från nordligare delar av landet, det är på G.
Never once live twice 
Lämna en kommentar